Instinkter och motiv till handling

Det finns tre grundläggande instinkter som alla kännande varelser har gemensamt. Instinkter som guidat dem genom evolutionen och som hjälpt dem att handla på mest fördelaktiga vis för sin överlevnad. Varje människa och varje djur är i varje beslut påverkade av dessa instinkter. Att söka njutning kan vara i form av mat eller sex. Att undvika lidande kan vara att slippa smärta. Att samla resurser kan vara att vila för att spara energi eller läka en skada, men det skulle också kunna vara att som ekorren gör, samla mat inför vintern. Det finns många olika motiv till våra handlingar men om vi granskar våra beslutsprocesser kommer vi att finna att dessa tre instinkter, sök njutning, undvik lidande och samla resurser, nästan alltid har ett finger med i spelet. Jag kallar dessa instinkter för ”de tre motiven till handling”(1.

Genväg eller senväg?

Säg att du går gatan fram. Du vet att du om en liten stund ska svänga höger i nästa korsning. När du vrider blicken åt det hållet ser du att det bara är en gräsmatta mellan dig och vägen du snart ska svänga in på. Tvärs över gräset går det en svagt upptrampad stig. Hur känns det i kroppen nu? Vill den fortsätta fram och svänga höger i korsningen eller ”föreslår” den att tvära över gräset?

Du har alltså inte dålig karaktär eller är lat när du väljer soffan framför gymmet efter en lång dag på jobbet. Eller när du väljer choklad framför broccoli. Det är inget fel på dig. Tvärtom! Du gör precis såsom du är “programmerad” att göra. Högst stimulans vinner om de tre motiven får bestämma.

De tre motiven konkurrerar ibland inbördes. Det kan vara att du tycker det är viktigare att samla resurser än att uppleva njutning, som att gå till arbetet istället för att ligga kvar i sängen en måndagmorgon. Eller att du väljer njutning trots att du vet att du då gör av med resurser, som att äta på restaurang när du egentligen borde spara dina pengar.

De tre motiven att söka njutning, undvika lidande och samla resurser skiljer inte på sanna och falska behov. De agerar inte långsiktigt. Belöning här och nu är vad som gäller. Känslorna som uppkommer när de tre motiven påverkar dig är starka och väldigt svåra att stå emot eftersom de ursprungligen avgjorde liv eller död.

De tre motiven till handling

1 Sök njutning

2 Undvik lidande

3 Samla resurser

I praktiken

Att alltid följa de tre motiven till handling är inte nödvändigtvis det bästa valet. Om du främst söker njutning, vägrar att göra något som är tråkigt eller som förbrukar energi, kommer du troligen inte att få så mycket gjort och ditt liv blir nog en smula besvärligt.

Ibland behöver vi istället följa de tre “antimotiven”. Att följa dessa går emot de tre motiven, som är naturliga instinkterna, och är därför något vi behöver öva på. Att följa “antimotiven” ger oftast en primär otillfredsställelse eller innebär åtminstone en förväntan på en sådan. Därför tar det emot att utföra en handling i enlighet med dessa. För att finna din kärna av djup tillfredsställelse och tillit är det dock nödvändigt att praktisera “antimotiven”. Njutning och förnöjsamhet är nämligen inte samma sak. En klok idé kan vara att ge dig själv små utmaningar för att öva dig på att följa “antimotiven”. Om du i det lilla övar på att vara i de känslor som uppkommer när du går emot något av de tre motiven till handling blir det också enklare att möta större utmaningar som kräver samma slags insats av dig.

Morgondopp

Varje morgon efter min träning går jag ner till laxtrapporna för att ta ett morgondopp. Jag gör det inte för att bli ren. Inte heller för att det är skönt. Istället gör jag det som en övning i att gå emot de tre motiven till handling. Att hoppa ner i tolvgradigt vatten är definitivt inte någon njutning för mig. Det är mer av ett lidande. Ett litet lidande men likväl ett lidande. På vägen ner, särskilt om asfalten är kall av morgonens regn, får jag öva mig på att hantera känslorna som säger att “det här är en dum idé”. Inte känns det som en bättre idé när jag sticker ner fötterna i det iskalla vattnet eller när jag försvinner ner under ytan. Men efter att ha stänkt lite vatten som hunden fångar på kanten till det forsande vattnet kliver jag upp och får min belöning. Luften känns varmare och att svepa den tjocka badrocken om kroppen och vandra hem genom skogen är det bästa som finns. Plötsligt känns hela grejen som en väldigt bra idé! Ännu en gång har jag fått uppleva att det finns en vinning i att följa “antimotiven” och jag hoppas att upplevelsen stärker mig i andra liknande men kanske lite större utmaningar som väntar framöver.

Några exempel kan vara att:

• Hålla fast vid en rutin • Öva på att vara hungrig varje dag • Vara närvarande i dagliga göromål • Promenera eller träna när du inte vill • Laga egen mat istället för att köpa färdig • Stå över underhållning ibland • Vinterbada • Fasta • Äta något som du inte tycker är så gott • Ta trapporna istället för hissen • Byt ut något du tycker väldigt mycket om mot något som du tycker lite mindre om

Det viktiga är att du får uppleva att det finns en vinning i att avstå från sådant som enbart ger en kortsiktig belöning, det vill säga primär tillfredsställelse. Att du övar känslolivet i detta. Då blir det enklare att göra saker som gynnar dig på sikt och som bygger upp ditt tillfredsindex med positiva sekundära effekter.

Om man blint lyder de tre motiven får man ögonblicklig, men inte varaktig, tillfredsställelse. För att istället främja en djup känsla av tillfredsställelse och tillit måste intellektet ta kontroll över de tre motiven. Detta är något man behöver öva på.

Det tre ”antimotiven”

1 Acceptera utebliven/uppskjuten njutning

2 Acceptera lidande

3 Acceptera förlust av resurser

Disciplin

I ljuset av de tre motiven till handling förstår vi att disciplin som enda verktyg aldrig kan fungera i längden. Som korta insatser, väl underbyggda av motivation och inspiration för att följa “antimotiven” fungerar den, men om du tänker bygga hela ditt förändringsarbete på disciplin bör du bereda dig på att misslyckas. Disciplin går emot instinkterna att söka njutning, undvika lidande och samla resurser.

En nykter alkoholist utmanar inte ödet med att ha alkohol hemma. Samma sak gäller för många saker och aktiviteter. Om du beslutat dig för att sluta äta bröd eller socker, köp inte hem bröd eller socker. En enkel men helt nödvändig regel att hålla sig till många gånger. Utmaningen är tillräcklig som den är. Räkna inte med att du kan mästra dig till framgång. Var smart istället! Använd disciplin på rätt sätt.

Disciplin

1 Kan fungera som kortvarig insats

2 Strider mot instinkterna för överlevnad

3 Kan fungera, väl underbyggd av motivation och inspiration

Belöningssystemet

När en kännande varelse gör saker som, i ett grundläggande perspektiv, gynnar dess överlevnad får hon uppleva en belöning. Fysiologiskt är detta en frisättning av dopamin och andra “måbra-ämnen”, signalsubstanser som emotionellt ger en upplevelse av tillfredsställelse.

För resonemanget här kan det vara klokt att grovt dela in aktiviteten i belöningssystemet i tre nivåer: för låg, naturlig, för hög. Denna uppdelning illustreras med belöningstrappan.

När stimulering av belöningssystemet kommer av naturliga aktiviteter eller födoämnen kan vi säga att man är utsatt för normal stimulering eller normalstimulantia. TFI går upp lite men upplevelsen triggar inte en längtan efter samma stimulering igen och inte heller en sekundär otillfredsställelse. Man är kvar på mittsteget i trappan. Man skulle kunna säga att här ligger TFI på 1.0 och de svängningar som uppkommer av naturliga stimuli är knappt märkbara.

Om stimuleringen av vårt belöningssystem däremot blir högre än vad systemet är ämnat för, säger vi att man utsatts för överdriven stimulans eller högstimulantia, tänk raffinerat socker eller kokain. Högstimulantia är ämnen eller aktiviteter som lyfter upp oss till, eller håller oss kvar på, belöningstrappans övre trappsteg. TFI passerar sitt naturliga maxvärde och när effekten av stimulansen börjar avta rasar man snabbt ner till sin normala nivå igen. Förändringen från ett superladdat TFI till normal stimulansnivå upplever vi som otillfredsställande vilket de tre motiven inte accepterar. Därför letar vi snart efter ny stimulans för att kompensera för raset och hålla oss kvar på den högstimulerande delen av belöningstrappan. Notera att denna effekt inte finns på trappsteget som symboliserar normal stimulansnivå.

Det är en sak till som händer när belöningssystemet erbjuds återkommande högstimulantia. Effekten avtar. Man kallar det för en neurologisk adaption. Det fungerar på ungefär samma vis som smaklökarna på din tunga. Om du ökar saltmängden i din mat kommer du i början att tycka att maten är för salt, men efter en tid har du vant dig och tycker att maten är lagom salt. Normalsaltat blir nu tråkigt. Något liknande händer med belöningssystemet. Efter att blivit bombarderat med samma högstimulantia under en tid trubbas systemet av och du måste tillföra mer eller ett annat högstimulantia för att uppleva samma belöning.

Längst ner på trappan har vi steget med den alltför låga stimulansen. Här dominerar känslan av att inte vara tillfreds. Här har du inte lyckats uppfylla flertalet av dina sanna behov, så både kropp och sinne behöver förändring. TFI rasar långt under noll. Tänk dig att du lever som samlare och jägare på stenåldern och matförråden är tomma; en torka har gjort det svårt att hitta både bär och villebråd. I fysiologin sjunker dina serotoninnivåer. Sinnet uppfattar detta som oro eller rastlöshet, känslor av otillfredsställelse. Om flera i din stam upplever samma sak skulle ni troligen dra vidare till nya jaktmarker där tillgången på föda (stimulans) är bättre.

Det ger sig alltså självt; det är endast på trappans mittsteg som man kan uppleva varaktig, djup tillfredsställelse eller förnöjsamhet.

Belöningstrappan

• Högstimulantia

• Normalstimulantia

• Lågstimulantia

Högstimulantia

Vad som fungerar som högstimulantia är sällan detsamma för olika personer. För någon kan det vara kakao eller raffinerat socker. För någon annan är det bröd eller vin. Vissa fastnar i någon form av aktivitet och denna blir på så sätt ett högstimulantia i sig. Några ledtrådar till huruvida en sak agerar högstimulantia i ditt liv kan vara dessa:

• Du upplever kontrollförlust du kan inte låta bli att äta en viss sak eller utföra en viss handling • Du känner dig inte tillfreds vid abstinens • Det får dig att “luta dig framåt och fråga efter mer” • Det triggar användningen av andra högstimulantia • Det tar dig snabbt uppför belöningstrappan

Vad som agerar som högstimulantia kan även skilja mellan olika tillfällen för samma person. Det tycks som om vissa saker bara agerar högstimulantia när TFI är lägre, medan andra saker alltid har en högstimulerande effekt.

Här följer en lista på vad som skulle kunna vara högstimulantia i ditt liv:

• Socker • Ost • Kött • Salt • Alkohol • Bröd • Kaffe, te, coca cola, energidrycker • Tv och film • Rökning • Droger och mediciner • Sociala medier • Överdriven träning

Kontrollförlust

När jag startade min resa bodde jag i en liten röd stuga med vita knutar. Stugan låg i kanten av en bokskog och även om jag hade grannar var många av dessa sommargäster som lät mig bo i tystnad under större delen av året. En av mina favoritsysselsättningar var då att ta en kopp te med ut i den fantastiska bokskogen bakom huset och slå mig ner under ett träd. Min kosthållning under denna tid var väldigt strikt och saker som raffinerat socker, vetemjöl och mjölkprodukter var helt bannlysta. En söndagseftermiddag när butiken nere i byn var stängd fick jag ett vansinnigt sug efter Ahlgrens bilar. Jag satte mig på cykeln och siktade in mig på macken nere vid motorvägen. Det var drygt 6 km dit, enkel väg. I den brantaste backen på vägen till min “frälsning” spelades följande inre monolog upp:

-”Men Stefan du behöver egentligen inte godis nu.” -”Nä jag vet...” -”Ska vi inte strunta i det här då och cykla hem igen?” -”Jo, det är klart vi kunde...” Cyklar vidare uppför backen. -”Du har ätit och är mätt. Det finns inget i Ahlgrens bilar som du behöver nu.” -”Nä, jag vet...” -”Det här är ju rätt patetiskt, eller hur?” Tystnad. Tramptag. Efter över en mil på cykel och två rejält branta backar kommer jag hem med mina Ahlgrens bilar. Nöjd men missnöjd.

En stor nackdel med högstimulantia är att de får normalstimulantia att upplevas som tråkiga. De kan göra dina vardagssysslor till ett lidande. Om du vill känna glädje över vardagliga sysslor, som att diska eller laga mat, tagga ner på användningen av högstimulantia.

“Annars vardagliga händelser blev stora och angenäma”

~ Jim Danielsson, 148 dagar i havskajak ~

Att sluta med högstimulantia innebär att man slutar manipulera sina känslor med mat och aktiviteter. Vilket resulterar i att man får uppleva sig själv och sina känslor som de är något som kan vara en utmaning. Tag den hjälp du behöver (samtal, föreläsningar, inspirerande filmer, läs böcker, läs kapitel 3 igen) och bestäm dig för att härda ut. Du kommer att få se att det är värt det! När du gör dig fri från högstimulantia och andra falska behov kommer du att parkera dig på mittsteget av belöningstrappan. I förnöjsamhet, ditt naturliga tillstånd. En fråga som troligen dyker upp när du börjar göra dig kvitt högstimulantia är: går det att sluta med två, men behålla ett? Eller blir det som att försöka släcka en skogsbrand med vatten på ett par ställen och bensin på ett annat?

Högstimulantia

1 Kan vara nästan vad som helst

2 Behöver inte vara samma för olika personer

3 Behöver inte vara samma för samma person vid olika tillfällen

4 Tillvänjning

5 Falskt behov med superkrafter

Äkta “må-bra-skapare”

När du försöker sluta med högstimulantia och bearbetar falska behov upplever du säkert olika negativa känslor. För att förenkla arbetet och minska påverkan från dessa känslor kan det vara en god idé att ägna sig åt andra saker som ger upphov till positiva effekter. ”Samla på dig” lite tillfredsställelse helt enkelt. Med det menar jag aktiviteter som ger både primär och sekundär tillfredsställelse. Meditation, fysisk aktivitet, samtal, vila, att göra något för någon annan och liknande är exempel på vad jag kallar äkta “måbra-skapare”. De skapar en känsla av välbefinnande utan negativ sekundär effekt. Vilka dessa kan vara är upp till dig att ta reda på. Boosta ditt TFI lite extra (på ett smart sätt) när du bearbetar falska behov.

Belöning och insats

Ett bra sätt att utvärdera sannolikheten för att ett ämne eller en aktivitet förvandlas till ett högstimulantia är att se på det i relation till den insats som krävdes för att avnjuta den. Att ligga i soffan och titta på tv, äta praliner och få sina fötter masserade skulle vara maximal belöning för minimal insats. Att knuffa en sten uppför en backe bara för att se den rulla ner igen och vara tvungen att knuffa upp den igen, och igen, utan att någon någonsin uppmärksammar vår insats, skulle vara minimal belöning för maximal insats.

Om kvoten är för liten, det vill säga belöningen är alltför liten mot insatsen, finns risken att man undviker att möta behovet på samma sätt igen. När kvoten är för stor är risken istället överhängande att man lyfts upp till belöningstrappans övre steg och att det i sin tur får oss att fortsätta med liknande stimulantia för att inte rasa ner och känna obehag.

Motivationskvoten

1 Belöning genom insats

2 För en snabb kick och kortvarig tillfredsställelse, välj stor belöning och liten insats.

3 För en djupare mer varaktig tillfredsstäl lelse, välj mindre belöning och större insats.

Ett särskilt högstimulantia

Även om högstimulantia kan vara många olika saker är den mest använda formen mat. Att stoppa något gott i munnen är ofta det snabbaste sättet att lyfta vårt tillfredsindex. Därför ska vi i nästa kapitel ta en närmare titt på matens roll i kampen om ditt TFI.

Referenser

1. Flera av koncepten i detta kapitel är tolkningar och vidareutvecklingar från Douglas J Lisle bok och föredrag The Pleasure Trap.